Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
din verksamhet som ger dig dina sjutusen — är
det åtta säger du? — om året är detsamma som
att beröfva landet ett hem, det är en stöt till de
många mot moder Sveas hjärta.
— Helga, sade Krister stillsamt, har räddat så
många hem, så många mödrar åt make och barn,
att vi knappast har rätt att missunna henne lönen
för hennes arbete, fast hon är kvinna.
Det låg något oemotsägligt i detta, som
öfver-rumplade och bragte gubben Bannerman till tystnad.
Först dagen därpå kom han in till sin hustru i ett
förfärligt lynne. Jdiot, sade han, idiot som jag var,
att inte tänka på, att jag kunde ha sagt: det hade
en man gjort lika bra, min kära svärson, om inte
bättre. Men det dröjde som sagt ett dygn, innan
han fann repliken, nu blef det hans hustru som efter
några ögonblick af tystnad i rummet kom till hans
räddning enligt gammal bepröfvad metod.
— Nå, men tycker du själf, att du har det så
bra då? frågade hon med instinktiv elakhet. Du
är ensam och hemlös, för jag kallar inte de där
kvinnliga ungkarlshushållen för hem, och gammal
och utarbetad blir du snart, långt förr än du
behöfde.
Brita, som länge stått orolig vid dörren, smög
sig nu ut ur rummet. Den unge mannen var
försvunnen förut.
— Jag har inte kommit till världen för att
bevara min ungdom, svarade Helga och höjde
huvudet
— Men skall det då vara så eftersträfvansvärdt
4. — Helga Wisbeck. 49
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
