Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEEGA WISBECK
synts mig förvånande eller oväntadt utom den
sparsamma glädjen.
— Jag vill minnas om dig, Helga, svarade han,
att du en gång blef ursinnig, då vår
inackorderingsfru gaf sin pojke ett för öfrigt ganska välförtjänt
kok stryk. Du grät och var utom dig.
— Han var så liten, Krister, svarade hon
urskuldande, och dessutom vet jag ju mycket väl,
att teori och praktik inte är detsamma.
— Du skulle väl inte vilja vara ett dåligt hem
för dina egna barn, om du hade några? frågade
han och såg noga på henne.
— Kära du, sade hon, jag gör mig inga
illusioner, jag vet mycket väl, att det inte skulle finnas
så bortskämda barn som mina till i världen. Då
först kanske–
— Hvad?
— Mitt hjärtas sår skulle läkas.
— Ja, Helga, sade han och bytte om ton, om
vi nu skulle resonera litet om Elisabeth. —
— Jag tror det är bäst, att hon kommer hit
själf, svarade Helga.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
