Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Att bli lycklig.
— Nej, jo, men de tror inte, att jag kan bli
lycklig med Jan.
— Har de något skäl, eller är det bara
föräldra-oginhet?
— Ja, ser du, det beror på, att de ingenting
förstår.
— Nej, det tror jag det.
Brita gaf Helga ett skyggt ögonkast. Hon hade
gått hit, utan att tänka så mycket på hur Helga
skulle ställa sig till saken, gått hit blott därför,
att det nu en gång var till Helga man gick, då det
var något. Men tänk om också Helga ställde sig på
fiendens sida!
— Brita, sade Helga vänligt, jag vill gärna göra
för dig hvad jag kan, men hur vill du att jag skall
hjälpa dig, som inte vet hur allt hänger ihop.
— Det behöfs väl inte, kära snälla Helga, du
kan gå till dem och säga, att detta tål jag inte,
att jag är så klen, att man kan frukta det värsta,
om man tar Jan från mig. Dig skall de tro.
Brita tycktes själf förstå, att hon begärde
orimligheter, och Helgas medlidsamma leende var
dessutom svar nog.
— Du måste försöka förstå detta, Helga, jag
älskar honom, han har lärt mig hvad lifvet är.
Helga rynkade pannan. Brita såg det men
beslöt i förtviflans mod att dock göra ett försök
med Helga.
— Innan Jan kom in i mitt lif, o, du kan inte
förstå hur fattigt det var och hvad jag kände mig
eländig, usel och förödmjukad. Jag var 22 år och
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
