Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
ingen, ingen hade tyckt om mig, tänk, ingen ens
märkt att jag fanns! Alla. mina klasskamrater och
flickorna på uppläggningen hade kärlekshistorier
eller riktiga förlofningar, ett par gifte sig, jag hade
ingenting. Jag måste dikta upp alltsamman helt
och hållet efter böcker. Till slut trodde jag, att
jag skulle bli gammal och dö utan att ha hört ett
enda ord af kärlek, eller fått en smekning, du
kan förstå, att det var en förfärlig skam.
— Jag skulle blygas att tänka så, svarade Helga.
Det vore ju detsamma som att erkänna, att jag
inte hade något värde i mig själf, utan först fick
det genom männens erotiska uppmärksamhet. Min
kära flicka, den är inte så granntyckt, att den kan
betraktas som någon utmärkelse.
— Ja, men det är nu en gång så, fast ni
rösträttskvinnor inte vill medge det, sade Brita, som
ansåg sig vara inne på ett område, där hon ägde
sakkunnighet framför dessa, att vi kvinnor blir hvad
männen gör oss till, och att det är deras kärlek,
som ger oss värde också i våra egna ögon.
— Det kan inte vara mer än fjorton dar sen,
sade Helga, som jag träffade på en ung flicka,
mycket yngre än du, som hoppade i Strömmen,
emedan hon redan blifvit alltför mycket åtrådd
och förbrukad, och inte kunde tänka sig ett helt
lif i männens tjänst. Hon stackare hade en
värdigare uppfattning.
Helga ångrade sina bittra ord i samma
ögonblick hon sagt dem. Brita hade ryckt till som
träffad af en pil, men hon svarade sakta:
— Mellan Jan och mig är det kärlek.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
