Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
Det blef tyst ett ögonblick.
— Nå, sade Helga, innan han lämnade ditt
hem, friade han till dig riktigt hos din pappa?
— Nej, du hörde ju hvad jag sa. För resten
hade pappa nog sagt nej nu. Han säger, kan du
tänka dig, att hade Jan haft aktning för mig och
verkligen hållit af mig, så hade han aldrig så där
smugit sig till mig om kvällarna, och så är det just
därför att han höll af mig, som han gjorde det!
— Men tänk ändå, Brita, sade Helga och
försökte tala godt och öfvertygande, om din pappa
har rätt. Ser du, jag föreställer mig, att om en
man riktigt håller af en flicka, som är så ung och
barnslig som du, så hyser han en gränslös ömhet
för henne, och han är mera rädd om henne än
om sig själf. Han finner intet ondt i att gå in
till en flicka om kvällarna och kyssa henne, men
blotta tanken att det skulle kunna bereda henne
obehag är nog, för att han skall afstå.
— Ja, så kan man ju måla ut det för sig,
svarade Brita med en skymt af viktighet, som lockade
Helga till ett småleende midt i hela eländet, men
ser du, verkligheten är något helt annat än hvad
man målar ut för sig. Du tänker inte på att den
stora kärleken besegrar allting. Och så en man,
han är inte som vi, han har så starka passioner,
som vi måste förstå, fast vi inte känner på samma
sätt. Kärleken är en hemsk och förfärlig makt,
Helga.
Helga satt och lekte med en pappersknif, Brita
försökte läsa i hennes ansikte men fann intet annat
’ än en djup begrundan.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
