Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
känslig, hvad tror du inte han kunde finna på i
sin förtviflan ?
— Det tar jag på mitt ansvar, och när du
tänkt efter till i morgon, sade Helga saktmodigt,
men en smula kyligt, så inser du nog, hvad det
är han gjort.
•— Jag inser det nu, svarade Brita och höjde
hufvudet, jag inser det! Men’ jag älskar honom,
det finns ingen gräns för hvad jag inte kan
förlåta.
— Hvad han skall bli utledsen på dig, då han
märker det, sade Helga för sig själf. Och högt:
hvad är det då du vill göra, Brita?
— Jag vill vara hos honom och vara så god
mot honom, att det han skref till mig på lek blir
den djupaste sanning, det är hvad jag vill, och jag
skall det också.
Helga reste sig och gick fram till fönstret.
— I så fall, Brita, sade hon, kan jag ju icke
göra någonting för dig.
— Är du nu också ond på mig? kom det skyggt
och ömkligt, se om du bara kunde begripa hur
det är, så skulle du inse, att jag ingenting annat
kan göra. När ni förtalar Jan — förtala! tänkte
Helga — så kan nog i första ögonblicket onda
känslor stiga upp hos mig, men om en liten stund,
när jag känner efter, så har min kärlek sköljt bort
alltihop, och jag tycker bara än mera om honom.
— Du är en liten hund, sade Helga plötsligt,
du är ingen kvinna.
— Jo, Helga, svarade Brita, och tycktes alls
icke bli stött, det är just emedan jag är det, som
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
