Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Nej, hvarför skulle jag vara det, men jag
får så lätt hjärtklappning.
Helga gick igenom hela
undersökningsprogrammet och gjorde endast de nödvändiga frågorna.
— De symptom du talar om, är endast nervösa
rubbningar, så vidt jag kan se nu, sade hon, men
för säkerhets skull kan vi göra en undersökning
till, kom med mig hit in.
— Ja, kära Brita, sade hon, då hon slutat, för
din hälsas skull kan du mycket väl börja på
Centralinstitutet i höst, men jag förmodar, att du aldrig
tänkt på det?
Brita blef röd som blod.
— Hvad du är gränslöst snäll och rar, Helga,
sade hon blott.
— Det är bra, sade Helga, och klappade henne
•på axeln, men nu har jag inte tid med dig mera.
Kom och ät middag klockan sex. Och gör inga
besök innan dess.
Brita ordnade sina kläder, baddade ansiktet och
slätade håret, allt i ett drömlikt tillstånd.
Hon kände en oändlig lättnad, men samtidigt
en stor tomhet, förut hade det dock funnits för
henne en framtid, sådan den än skulle bli. Men
nu låg framför henne en väldig öken af tid, öfver
hvars torra sand hon måste vandra. Hvad skulle
hon göra af de fyra timmarna, innan klockan blef
sex?
Då hon kom ut i väntrummet blef hon
stående orörlig af förvåning.
Vid fönstret med händerna i knät och blickarna
riktade ut på gatan, satt en liten smärt medelålders
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
