Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
person med hvitt ansikte och det litet gråsprängda,
krusiga håret kammadt rakt upp från den höga
pannan. Hon gick ett par steg närmare, var det,
kunde det vara Elisabeth?
— Elisabeth? sade hon sakta.
Den andra vände på hufvudet och såg på
Brita.
— A, är det du, kom och sitt här. Och hon
visade med handen på stolen midt emot, därefter
vände hon sig ånyo mot fönstret och sade icke
ett ord.
Mycket underbart syntes Elisabeths ansikte.
Hade det blifvit så förvandladt på de fem år Brita
icke sett det, eller var det blott, att hon aldrig
förr förstått att se?
Åldrats hade hon nog ändå, och därmed hade
alla egendomligheter skärpts i detta ansikte. Pannan
tycktes högre och mera hvälfd än förr,
kindkno-torna trädde fram tydligare, och munnen med
de barnsliga läpparna hade blifvit så liten. Brita
kunde icke ta ögonen från detta ansikte! Det
rufvade öfver något, det väntade på något, men hvad?
Stundom tändes ett sken i hennes ögon, som om
någon gått innanför med ett ljus, och så mörknade
de igen. När det blef hennes tur att gå in, lade
hon sin hand på Britas axel.
— Vänta på mig, sade hon, och om jag dröjer
rätt länge, så vänta ändå.
Brita lydde utan invändning, snart glömde hon
halfsystern, glömde hvarför hon satt här, minnena
kommo fram, och när hon rannsakade dem, såg
hon det hon icke ville se: hur fattig och flyktig
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
