Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
hon: de litar på mig. De har lämnat åt mig att
styra för dem, och de tror, att ingen kan göra det
bättre än jag. Hon såg ner på sina händer, som
hon brukade göra liksom för att pröfva om de
rådde med bördan, som var dem förelagd att
bära.
— Så länge jag orkar, sade hon.
I vanliga fall blefvo de som sökte hennes hjälp
för henne som barn, och hon kunde erfara den
mogna ålderns lycka i förtroendet till sin egen
kraft, rådsnarhet och besinning. Hon gladdes, att
hon ägde mod att ta ansvar, fullt medveten om
den risk som låg däri. Hon tyckte att hennes
krafter växte med ansvaret, och tvånget att alltid
vara viss och lugn inför andra, gaf hennes hjärta
ro. Den årstid hon nu gått in i brukade icke
prisas af kvinnorna, men hon fann dess luft stark
och ren, och hon gladdes öfver att hon icke
behöfde sakna ungdomens företräden, eftersom hon
aldrig haft någon nytta af dem. Men i dag kände
hon sig så maktlös. Hon visste, att hon icke skulle
kunna göra mycket till eller från för att rädda åt
Krister hans hustru.
När hon kom hem till middagen med Alf i
sällskap, hade hon mycket blommor med sig.
Men hon möttes i dörren af Brita och Elisabeth,
som hade ännu flera, och hennes bord kom att
likna en trädgård.
Under middagen satt Brita och såg häpen från
den ena till den andra af dessa två, som pratade
så obekymradt, och kunde le och skämta så gladt.
Hon, som icke anade hvad själfbehärskning var,
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
