Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
som jag ville. Jag kan inte bli här och jag kan
inte gå tillbaka till mamma, hvad skall jag göra då?
— Du kan alldeles säkert bli här kursen ut,
svarade Helga. Så lofvar jag dig att du skall få
försöka något annat arbete. Vill du lofva mig att
stanna?
— Jag skall försöka, sade Rosa mörkt.
— Och om det är något särskildt, så kom till
mig.
— Det är nog inte sånt som en doktor kan böta.
— Jo, kanske det ändå.
När Jan Elding till sist kom genom Alfs
förmedling, hade Helga icke hunnit tänka ut hur hon skulle
behandla syndaren. Men hon var icke orolig för
det. Hon hade tagits förr med män för
kvinnors räkning och visste, att när en karl lägger
af vid dörren de vapen han har i sin
muskelstyrka, kan en kallblodig kvinna lätt komma till
tals med honom, om hon har en bundsförvandt
inom hans egna förskansningar i hans dåliga
samvete. Allt förutsatt, att den kvinna icke är
med, som älskar honom, ty då, det var Helgas
erfarenhet, blir han halstarrig och morsk.
Det enda Helga varit osäker om, var ifall han
skulle komma. Men han kom på slaget, medförande
en charmant bukett violer.
— Tack, sade Helga, men de skulle inte ha
varit åt mig.
Hans leende kyldes af en smula, men han
låtsade om ingenting, utan slog sig ner i stolen vid
skrifbordet.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
