Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Men en vacker flicka skulle inte varit så
ödmjuk och tacksam, emedan det behagade er att
förstöra hennes lif.
— En vacker flicka, ack, för henne ställer sig
allt så annorlunda, förklarade han. Men jag
protesterar mot uttrycket förstöra. Sådana den flickans
föreställningar var om världen, kan hon bara tacka
mig, för att hon fick dem litet korrigerade. Förr
eller senare skulle det ske.
— Men nu har hon inte kvar den
oemotståndliga andakten, som var hennes enda tjusning.
— Har hon inte? Då börjar hon väl bli botad
då. Men hvad har hon inte fått i stället. Hon
har ändå lefvat. Det var hvad hon ville till hvarje
pris. Äfven om hon nu skulle bli rösträttskvinna
eller börja tala med tungor, så kan hon dock i
sentimentala stunder ta fram sina minnen, och det
är ändå något för en flicka så alldeles utan
karltycke som hon.
— Jag tror, att Brita hoppas ännu på att ni
håller af henne, sade Helga. Men jag är glad att
ni alltså är för alltid färdig med henne, fast det
blir mycket svårt för henne nu när hon får
vissheten.
— Ja> jag tror det åtminstone, sade han och
suckade. Det kan ju inte hjälpas, jag lider själf
af det, men det går väl öfver.
— Jag är rädd, att det går aldrig riktigt öfver.
Jag har sett sådana fall.
— Jaja, doktorn får nog god inblick i sitt köns
bräckligheter och svagheter.
— Ja, svarade Helga, och i männens styrka.
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
