Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Nej, sade Helga, men eftersom det inte
finns något hederligt sätt, hvarpå bolaget kunnat
få vetskap om en sådan historia, så föredrar jag
att tro, att det inte är sant.
— Sant, han har själf berättat det!
— Berättat det! Nå, han är alltså inte obekant
för bolaget i alla fall.
— Hans bästa vän är här hos oss.
— Nå, hur kunde hans bästa vän förråda
honom?
— Det hade han väl inte någo^ obehag af.
— Jaså, nå det kunde jag ha tänkt mig. Men
hvarför förrådde bästa vännen flickan, som var
hans kamrat?
— Han ansåg det som sin plikt mot bolagets
öfriga tjänstemän. Sådant måste beifras äfven för
de kvinnliga kamraternas skull, ty hur skulle någon
af oss annars med lugn kunna gifta sig med dem?
Helga svarade icke, såg blott upp ett ögonblick
och i detsamma knackade direktören till herr
Blomstens stora lättnad i glaset.
Det var det sedvanliga jubileumstalet, och till
sist kom äfven aftäckandet af kamraterna i arbetet,
utan hvilkas hjälp bolaget icke blifvit hvad det nu
var. Som dessa arbetskamrater till stor del
utgjordes af de själfförsörjande, rätade dessa på sig
och lyssnade. De, som aldrig varit med om ett
jubileum förr, tyckte det vara vackert och rörande
att bli kallade kamrater, kanske voro de det, när
allt kom omkring, kanske var det någon, som
värderade deras arbete i tysthet? Men de, som voro
med redan på tioårsfesten, kunde fraserna och togo
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
