Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
dem mera lugnt. Helga satt och såg på fruarna
där uppe på hedersplatserna, de sågo så stramt
likgiltiga ut, som hörde de icke på, ty detta
angick dem icke, eller tyckte de, att det var onödigt.
För sina mäns kvinnliga arbetskamrater hade de
tydligen icke mycket till öfvers, och det föreföll
Helga, som om de borde ha en känsla af, att
antingen voro de själfva öfverflödiga vid detta bord,
eller också, hvilket var mera sannolikt, de andra.
— Nu skall det bli rätt roligt att se efteråt,
när de blandar sig, tänkte hon. Jag undrar hvad
de skall tala om.
Men det blef ingen blandning af,
bordssällskapet klöfs genast på nytt i två hälfter, och klyftan
tycktes nu, sedan man druckit och ätit vid samma
bord, än större än förut. Samtidigt tycktes
spänningen ha blifvit starkare och många blickar slogo
gnistor mot hvarandra öfver djupet.
Helgas kavaljer hade försvunnit såsom genom
ett trollslag, och hon slog sig ner hos fröken
Portman och hennes fosterdotter för att få sitt kaffe,
då i detsamma bud kom och kallade fröken
Portman i audiens hos öfverdirektörens fru.
— Se på tant Ida, sade flickan, hon nalkas som
en parlamentär det fientliga lägret, och hon tyckes
ganska osäker på att gifven lejd skall hållas.
— Har ni också sett det, sade Helga, jag sitter
just och tänker på det underliga i, att det skall
aflöpa så här, när de två slagen kvinnor möts en
gång hvart tionde år. Man skulle tycka, att de
borde använda tiden till att få veta något om
hvarandra.
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
