Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Nå, det var ju skälet.
— Är det meningen, att de kvinnliga anställda
skall bort? frågade Helga.
— Nej, inte blir det några afsked utan direkt
anledning, men man kommer att minska så
småningom. Vi har märkt, att den lilla inbesparing
man gör på de kvinnliga lönerna, motsvarar inte
obehaget. För resten, hur kunde vi veta, att de
inte skulle nöja sig, utan vilja bara ha mer och
mer.
— Där var alltså något, som du inte visste,
sade Helga kort.
— Ja, mer och mer, det är visst
kvinnorörelsens lösen, det.
Det var menadt som en handske, Helga förstod
det så och stramade genast till.
— Men du har ju inte en aning, sade hon,
inte en aning om hvad det gäller och så vågar
du ändå tala som du gör.
— Nå, så säg mig det då!
— Jag kan icke säga dig det, svarade Helga,
hvar och en måste lära sig det själf. Men först
måste man nog ha lidit mycket öfver vår lott och
del.
— Skall ni komma och tala med oss hustrur
och mödrar om lidande, svarade fru Gents med
ett värdigt tonfall. Det är ju det ni vill krångla
er från. Hvad tror du inte, att mina tre barn
har kostat mig, men om Gud vill, att jag skall ha
tre till, så skall jag inte klaga, fast min hälsa är
bräckt. Det är min lycka att få offra mig själf,
utplåna mig själf för andra.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
