Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Jo, det skall bli spännande att se hur det
skall gå dig här i världen.
— Tror du inte, att jag skall klara det?
— Jo-o, om något kvinns kan klara det ensam.
— Hvad är det för nonsens du pratar?
— Ja, för jag har inte sett någon.
— Då är nog skälet, svarade Helga och afstod
från att antyda hans 22 år, att kvinnor, som klarar
sig, intresserar dig inte. Om dem får man
vanligen inte veta så mycket. — Något nytt om
Rosa?
— Det var just för hennes skull jag kom hit.
— Jag anade det nästan. Hvar vill du ha
kaffet?
De reste sig och gingo in till Helgas
fönsterplats i det inre rummet.
— Ja, sade Alf, och tände sin cigarrett med
likgiltig min, har inte Rosa lämnat
husmodersskolan och den anständiga världen i dag, så gör
hon det i morgon.
— Hon har lofvat mig att stanna terminen ut,
sade Helga.
Alf smålog: tillåt mig att säga, att du är
åtskilligt naiv.
— Nå du, som inte är det, hvarför har du
inte varskott mig?
— Därför att jag liksom ville rädda henne
själf, förstår du, och så skulle du inte ha behöft
veta något om faran. Du har ju så många gånger
gått i borgen för den flickan. Men nu går hon
dit hon kom från i alla fall.
Han såg att denna underrättelse grep Helga,
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
