Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
men, tänkte han, hon sörjer nog sin teori mer än
flickan.
Helga hade utan ett ord gått efter
telefonkatalogen.
— Jag har talat med henne i timmar, fortfor
Alf, medan Helga letade efter ett nummer, det
har varit ytterst intressant.
— För henne också antagligen, muttrade Helga.
— Ja> jag försäkrar dig, att jag ganska tydligt
sagt henne, hvad det är hon går emot, och jag
har gett henne en del utredningar och
öfver-blickar. Vi har talat fullkomligt objektivt. Hon
ser också ganska klart nu, det är en icke så ringa
begåfning på henne, och hon är spekulativt
anlagd. Men hon är så full af sofismer, så jag
kommer ingen väg med henne.
— Det är ju heller inte så svårt för henne att
beträda samhället med tvetalan, sade Helga. Men
min kära vän, här skall väl vara någon direkt
anledning?
— Hon är oerhördt fåfäng, svarade Alf dystert,
det behöfdes bara en ring, så gick hon till Elding.
— O, sade Helga, jag var en dåre, som bad
honom låta bli henne.
Alf sprang upp: och det har du gjort din
drummel!
— 39 83, sade Helga i telefonluren, och vände
ryggen mot Alf för att dölja ett leende.
Hon fick genast tag i Mina och bad henne
ta rätt på Rosa, men Mina kom tillbaka med besked
att flickan var borta, men arbetskläderna kvar. Mina
var förtviflad, tänk den stackars flickan och tänk
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
