Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
den nystartade skolan. Arkitekt Steiner hade
alltid sagt att–
-—Det var ju det jag visste, sade Alf.
Under två dagar försökte Helga förgäfves att
få tag i Rosa — nej då, hon var visst inte där,
svarades det hos modern. På tredje dagen hade
hon nästan tänkt att ge upp hela saken och ge
sig af ner till Krister och Elisabeth, men då kom
bud från syster Sofi, att hemligheten var förrådd.
Mellan polikliniken och mottagningen sprang hon
upp på* byrån. Det var midt under syster Sofis
mottagningstid, och det yttre rummet var fullt af
besökande. Närmast dörren satt en liten förgråten
flickunge, som olyckan tycktes ha skrämt allt
förnuft ur, bredvid sig hade hon en annan, som höll
sig mycket rak och hade trotsiga hårda ögon under
sammetshatten. Men i ett hörn satt en kvinna,
som vid trettio år förspillt hvarje rest af sin fattiga
ungdom och som nu, vanvårdad, gulgrå, tandlös
och med hårda ansiktsrynkor, med sin fula kropp
insvept i en ullschal, satt och väntade på sin tur
med det dödsliknande tålamod i sina slöa ögon,
som skulle bära henne neråt ända till bottnen.
Borta vid fönstret i samtal med en af syster
Sofis medhjälpare stod Cornelia. Hennes lilla
fårade ansikte lyste upp vid åsynen af Helga, och
hon haltade fram till henne, medan kvinnorna lyfte
sina ögon och betraktade dem med ett ögonblicks
nyfikenhet. En af dem kände igen Helga från
hennes tid på barnbördshuset, trots att hon själf
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
