Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
hon kanske inte nyss förut sagt, att ingenting händt?
Hon hade nog ljugit då. En anmärkning fälld
någon gång i förbifarten af en gemensam kamrat till
dem föll honom i minnet — hon dolde något, men,
tänkte han med en plötslig besynnerlig vrede, jag
skall ta reda på det.
— Är detta ditt hem? sade hon slutligen i en
ton, som hade något bedjande, som om hon velat
vädja till hans kamratlighet.
— Nej, nej, inte ännu, du är så otålig, svarade
han. Men efter en stund: där är det.
Hans röst lät mycket stolt,, hon visste inom ett
ögonblick att han älskade sitt hem. En hvit gafvel
syntes mellan träden.
— Ser du, att sjön ligger åt söder, men att vi
har skogen i norr, sade han, alldeles som ett
sanatorium.
De körde fram till trappan af en ny, hvit
byggnad i gammal herrgårdsstil men med vissa
moderna detaljer af mera medveten effekt än den,
de gamla byggherrarna kunnat tänka ut. Kusken
kom lunkande från stallet, och en jungfru knäppte
upp fotsacken, annars syntes ingen till.
Ej heller i förstugan ett spår af husets damer,
Krister hjälpte Helga själf af med pälsen och förde
henne uppför trappan till gästrummet.
— Detta är vårt bästa, sade han, södersolen
kommer strax. Nå, hvad tycker du?
Han var lustigt ifrig, han måste ha beröm.
Utsikten från fönstren var större och mera fri
än hon väntat. Trädgården med de kalkade små
fruktträden sluttade skarpt neråt sjön, sedan togo
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
