Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEL’GA WISBECK
— Vill inte Helga se hur vi har det först?
frågade Krister ifrigt. .
— Jag är så hungrig, sade Helga bedjande,
och jag vill se allting grundligt.
Sist kom Brita och hälsade. Hon såg kry ut,
hade t. o. m. blifvit fet men tycktes inte vidare
glad öfver att se Helga. Hennes ansikte bar hela
tiden samma liflösa, likgiltiga uttryck.
Krister var mycket munter under frukosten,
och han ansatte Helga med frågor, ty hon, som
var från Stockholm, skulle ju veta allting.
Helga stod sig ibland ganska slätt, ty mycket,
som Krister läst och funderat öfver på afstånd,
hade gått Helga förbi.
— Hvarför frågar du mig om allting, sade hon
till sist otålig, du har ju följt med mycket bättre
än jag.
— Det är ju det Krister vill visa, sade Brita
plötsligt
— Nå, men i era egna angelägenheter vet du
väl åtminstone besked? Hvad tror du, att
utlåtandena om kvinnors rätt till statstjänst kommer
att gå ut på?
—- En ogenerad orättvisa, svarade Helga.
— Ja, men Helga, sade Elisabeth, du vill väl
ändå inte påstå, att kvinnorna passar till domare? —
ty det var det finaste hon visste.
— Det vet jag ingenting om, svarade Helga,
men rätt skall vara rätt. Om också det ännu icke
funnits en enda kvinna, som passar till domare,
och det kommer att dröja hundra år, innan hon
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
