Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
— Icke ur världslig synpunkt åtminstone, sade
hon och reste sig från bordet. Hvar skall vi börja
förevisningen?
— Hitåt, Helga, sade Krister, här har vi
biblioteket.
Det syntes genast, att här var ett hem, hvars
skatter samlats med mycken omsorg, och som
byggts upp med kärlek och möda. Under
vandringen genom rummen kom Krister allt mer i
tagen: detta gamla svartnade skåp af rosenträ hade
sin historia, den venetianska spegeln hade man
kommit öfver som genom ett underverk, och minns
du, Elisabeth, så lyckliga vi var, när vi hittade den
gamla kronan? Han kunde häkta en etsning från
väggen och betrakta den med ett intresse, som
om den vore ett nytt fynd, ta en brons eller en
liten elfenbensbuddha i handen med en kännares
njutning och demonstrera den med en förtrogenhet
och kärlek, som vittnade om den gamla kultur
han ärft. Minnen af resor och vandringar döko
upp, af land de sett och lämnat tillsamman, han
och hans hustru, äfven hon rycktes med, hon
rättade ibland eller fyllde ut någon uppgift, de
började disputera: minns du inte att den lampan köpte
vi i Rom? — nej, men kära, jag kan se för mig
gatan och boden i Florens, och kommer du inte
ihåg, att vi köpte den för att det var så vackert
väder och i glädjen öfver den där beställningen
du fick?
Ett helt lif gled förbi, som dessa två lefvat
tillsamman, då de hade lärt, beundrat, sörjt och
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
