Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
då Krister gått till arbetet, och de voro ensamma,
du skall få den.
Helga rodnade af glädje.
— Jag skall se på den hvar dag, sade hon.
— År det något mera, du vill ha, sade
Elisabeth generöst, så säg bara till. Du kan inte få
det nu, men jag skall skrifva upp det i mitt
testamente. Det finns inget jag somnar så godt af som
att ligga och tänka ut hvem som skall ha hvilket.
För då går det rundt i hjärnan på mig. Det är
som ett läggspel.
Helga hjälpte Elisabeth till rätta på soffan,
hon var litet orolig för det samtal, som skulle
komma.
— Hvad är det som står på staffliet? frågade
hon. Något nytt själf porträtt?
Elisabeth skakade på hufvudet.
— Inte, det var synd.
— Hvarför det?
— För att du är ännu vackrare nu.
— Det var en underlig smak. Nej, det är ett
porträtt af Krister.
— Låt mig se, det är väl lyckadt?
— Ånej.
Det blef tystnad en minut.
— Helga, började Elisabeth och teg så åter.
Helga, har du sagt Krister något?
— Nej, jag ville se dig först.
— Har han frågat, låt mig höra alltsamman!
— Han var ledsen, han tyckte att du blifvit
så främmande och olik dig och frågade, om det
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
