Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
Helga, det är inte bra för någon att lefva bland
bara fruntimmer, det känner jag väl bäst själf.
— A, du känner väl inte mina resurser, svarade
Helga, hvarken på Sällskapet eller annars. Hur
vet du, att de består af bara fruntimmer? Men
allvarsamt — det är ju dock något särskildt med
dig, vi är så gamla vänner, och du förstår ändå
så bra. Om du anade hvad det är godt att veta,
att det finns några, som har annat än en kvickhet
för oss. Jag är så glad för det du sade den dagen
jag kom. Det visade, att du tänkt och förstått.
Han lyssnade till hennes ord, och tänkte att
det alltjämt tycktes vara lika lätt att tjusa
kvinnorna med vackra ord, bara man förstod att välja
dem, som nu blifvit de rätta. De skulle då alltid
tro, att man menade precis hvad man sade.
— Min gud, Helga, sade han, hvad du är
oför-truten! Till och med en socialdemokrat glömmer
någon gång sina stackars partikamrater och går på
Oscarsteatern, det såg jag, när jag var i Stockholm
sist. Men du glömmer aldrig, det är nästan
beklämmande. Du kan tydligen inte se mig ur någon
annan synpunkt än som medlem af Männens
förening, men jag går ut genast, det gör jag.
— Du känner mig inte, svarade Helga sårad,
och framför allt vet du inte, ur hvilken synpunkt
jag sett dig. Det är väl inte mitt fel, att du —
— Att jag?
— Aldrig värdigades se någonting, sade hon
trotsigt.
Hon bet sig i läppen. Hur gränslöst oklokt
att säga något sådant i en släde, men hvarför re-
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
