Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WI S BECK
verka respengar, skickade hon vidare Brita till
London, sedan hon lyckats förhindra ett
sammanträffande mellan henne och Jan, hvilket han med
sin omättliga lust efter sensationer och tårar hade
sökt få till stånd.
Rosa var nu utanför hennes inflytande, men
Helga visste, att hon lyste som en midnattssol på
Stockholms firmament. Det dröjde icke länge, förrän
Rosas bedrifter började ge utslag i Helgas praktik,
ett säkert tecken att hon gjort lycka. När fru
Gents en dag kom till henne, för att gråta öfver
något, som hon icke skulle vågat anförtro en enda
af sina väninnor, så var det icke svårt för Helga
att spåra Rosa bakom.
— Ja, sade Helga, man skulle kunna be henne
att gå din dörrpost förbi, men för tillfället är vi
ovänner, vi hade en stor scen för någon tid sedan.
— Hvad är det du säger? känner du en sådan,
kan man tala vid dem, det menar du inte Helga?
— Jo, nog kan man, men det är inte säkert att
det lönar sig.
— Försök då, Helga, för min skull, bad fru
Gents och betraktade henne med blandad fasa och
beundran.
— Ja, vet du, svarade Helga, det hör ju strängt
taget inte till mitt yrke.
— Nej, men d u skall väl vara solidarisk med
ditt eget kön.
Helga smålog.
— Jag kan ju bara på sin höjd vinna, att hon
inte tar emot honom, ifall hon nu kan skilja honom
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
