Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGA WISBECK
— Jag har hört doktorn hålla föredrag, sade
den främmande.
— Alldeles frivilligt?
— Nej, jag är tidningsman.
— Tidningsman, sade Hans förekommande, då
skall redaktörn få höra en anekdot om den här
platsen vi bor på, som kanske kan passa för
tidningen. •
Helga såg åter samma liksom ljudlösa leende
som nyss i det slätrakade ansiktet, och där var
verkligen något som påminde om Krister ända så
långt som till själfva uttryckets stämpel af spleen.
— Mycket förbunden, men —
Hans hörde inga men, han tog för sig och
bjöd af allt, som uppasserskan kom med, och Helga
hörde honom halft i dröm berätta om en skald,
som brukat bo häruppe och lefva ett härligt
sommar-lif, långt innan turisterna fått nys om platsen, och
här hade han en liten stockvirkestuga tätad med
mossa och täckt med torf. Men så en vinter nere
bland folk gifte han sig, det skulle han aldrig
ha gjort.
(Protester från Magda lika ögonblickliga och
oundvikliga som för hundrade gången de gifna
replikerna i ett drama.)
— — Men alltså, att giftermålet var en dumhet,
det visste han inte, det vet man ju aldrig förrän
sedan. Han gick tvärtom och gladde sig åt den
dag, då han skulle få visa sin hustru det älskade
sommarlandets alla härligheter. Så en dag kommer
herrskapet roende i en båt och efter kommer en
med alla sakerna.
13. — Helga Wisbeck.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
