Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
fötter, där den blef liggande. Har han inte alls
gifvit några anvisningar?
— Nej, inga, svarade fru Palm stolt. Han litade
på mig.
— Jag kan förstå det, svarade Helga och tänkte
på allt hvad hon hört om den aflidne, hur litet
han vågat anförtro sin kvinnliga personal, framför
allt intet själfständigt arbete. Men med hvilken
blind och fåfäng kärlek måtte han icke ha tillbedt
denna enda kvinna, som var hans och därför också
förstod bättre än någon annan, ja bättre än han
själf, hvar pengarna skulle komma till nytta.
»Hennes goda hjärta skall leda henne.»
— Nej, det här går inte, tänkte Helga, och
hon blef otålig öfver sig själf, som icke kunde
finna de rätta orden.
Telefonen bröt lyckligtvis af den obehagliga
tystnaden.
— Det är möjligt att det är till mig, sade Helga,
jag tog mig friheten–
En kvinnlig röst begärde mycket riktigt att få
tala med doktor Wisbeck, och fru Palm lämnade
luren med en förvånad min.
Helga tycktes ge föreskrifter om en patient
genom någon, som hette Cornelia, fru Palm tog
sin roman, önskande till Gud, att Helga snart ville gå,
så att hon kunde få ägna sig uteslutande åt boken.
— Ja, vet doktorn, sade hon för att göra
processen kortare, det finns så rysligt mycket
välgörenhet, som man vet är bra, och den får jag
nog hålla mig till. Det här att ta sig an de ogifta
mödrarna och deras, barn, det har nog två sidor,
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
