Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
man måste döda sitt hjärta, innan man kan ha något
trefligt här i lifvet. Sedan kan man roa sig utan
risk, förstår ni. Ingenting får nå längre än till
ytan. Man gör sig inga förhoppningar och
väntar alltid det värsta, så finns det heller inga
missräkningar. Jag funderar på att skrifva en bok
eller möjligen ett skådespel om det, jag skulle
vilja säga det åt människorna.
— Ja, gör det, tillrådde Helga, tänk hvad de
skall bli förvånade. Hon var inte ett spår ond nu
längre.
— Tycker du verkligen det? Tror du, att jag
kan? Jag anser det nästan som min skyldighet att
försöka, nu när jag ser världen i dess rätta ljus
och vet, hur man skall lefva i den.
— Jag hoppas, att det skall bli en rysligt bra
bok, när kommer den ut? frågade Magda.
— Kanske till hösten. Hoppas, sa du? Ånej,
du hoppas nog att den skall göra fjasko, att jag
skall bli utskälld. Ja, säg inte emot, för så gör man.
Jag håller just på att lära mig att glädjas åt mina
medmänniskors motgångar, för så är jag säker, att
det aldrig skall tryta glädjeämnen.
— Bevare oss väl, utbrast Magda förskräckt. Du
är bitter som saltlake.
— Ja, men den sältan kommer af tårar, sade
Helga försonande.
— Af tårac! Brita protesterade lifligt. Den som
icke hade något hjärta och inte något medlidande,
den hade heller inga tårar, ack hur skönt!
— Jag börjar tro, sade Magda, att Jan Elding
egentligen gjort dig en -stor tjänst.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
