Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
lägsnat sig, måste Hans ånyo ge uttryck åt sin
häpnad. — Förbaskadt hygglig karl, och särskildt
intresserad af mitt fack, tycks det.
— Hvad hade du tänkt dig, frågade Helga. En
löjlig figur?
— Jag vet inte så noga, men i alla fall hade
jag aldrig trott, att han kunde vara en riktig karl.
Men det är han ju tydligtvis, och det blir kanske
till och med han, som får råda i det huset. Han
fjäskade då inte för henne.
— Nå, men vet du, frågade Magda, som just
kom in från salen, där hon dukat af, att han har
idrottsmärket. Det talade Mina om för mig.
Hans rusade upp ur soffan.
— Han har idrottsmärket, och jag har det inte!
Jo, det är verkligen trefligt. Det är sannerligen ett
bragdrikt lif ni låter mig föra på
söndagsförmiddagen, ni två, utbrast han ursinnig, när allt kommer
omkring är det visst jag, som är fruntimmersaktig
och inte han. Adjö med er, tack för i dag, Helga,
jag kommer kanske hem till middan, Magda, och
han rusade ut.
Efter ett ögonblick kom han tillbaka med
öfver-rocken på.
— Det var sant, Helga, jag hade ju tänkt tala
med dig om Alf, men det får vara till en annan
gång. Du måste rädda honom från den där flickan,
som ni tyvärr drog upp.
— Måste jag?
— Ja, annars går han åt helvete, förstår du.
— Har du försökt själf?
— Ja, visst har jag det.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
