Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Det slutade med brinnande gräl, sade Magda.
Men det hade kanske nytta med sig ändå. För
Hans sa verkligen så förståndiga saker.
— Om Hans har tid att vänta, sade Helga, så
skall jag tala om, att jag också har försökt. Men
jag försökte med henne.
— Jo, du är inte litet galen du, sade Hans.
Men han tog af sig rocken och slängde den på
en stol i afvaktan på Helgas berättelse.
— Ja, sade hon, det var nu inte af några
fe-ministiska bevekelsegrunder, som du tror. Jag hade
gett henne på båten i vredesmod en gång, det är
rätt länge sen. Hon umgicks då med pack, och
ville icke öfverge det.
— Du menar Elding, sade Magda.
— Ja, inte precis. Säga hvad man vill om
honom, så var det i alla fall han, som lärde henne
att sträfva högre, och han, som gaf henne hennes
typ. När hon var på hushållsskolan, minns ni,
såg hon fullkomligt ut som en liten husmor, fjorton
dar senare, när jag sökte upp henne, var hon en
typisk apacheväninna, för ögonblicket klär hon sig
och uppträder som en modern Marguerite Gautier.
— Och en vacker dag finner vi henne kanske
maskerad som ärbar hustru, sade Hans föraktligt.
— Stackars Alf, sade Magda medlidsamt.
— Stackars Alf, härmade Hans, en lymmel är
han. Skall inte en hederlig ung man med sunda
instinkter förakta sånt slödder och fästa sig vid
en fin flicka, som han kan ge ett hem? Jo, det
skall han. Hans hade redan fått familjefaderns
patos.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
