Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Hvilkas?
— Slumsystrarnas, kan jag tro, dem älskar hon
inte.
— Nenej, sade Helga allvarsamt. Och nu vill
Rosa, att jag skall göra hennes mamma frisk?
— Nej, visst inte, jag menar, att det går inte,
men om doktorn ville se på henne. Och Rosa
utvecklade sin plan att få modern på sjukhus, hvilket
hon antog inte skulle lyckas utan hjälp af en
doktor.
— Nå, frågade Helga, hvarför kommer Rosa till
JaS trodde, att Rosa var liksom litet rädd för
mig åtminstone.
— Ja, sade Rosa, det var ju klart det, jag har
alltid varit ganska rädd för doktorn. Men jag tänkte
inte på, att man kunde gå till någon annan, och
för resten var ju doktorn så snäll mot mig, sist,
när herr Alf brände handen.
Helga kände ett plötsligt obehag vid att
påminnas om det förhållande hennes bror stod till
flickan framför henne, och Rosa, som var känslig
äfven för den lättaste skuggning i Helgas ansikte,
hårdnade genast.
— För all del, sade hon, om doktorn tycker,
så kan käringen dö hemma, hvad det angår, men
jag tänkte, att jag kanske kunde få bråk med
polisen, de är ju alltid så kitsliga mot såna som oss.
Det var ganska sent på kvällen, då Helga
knackade på hos fru Janson i en kåk på Söder. Hon
kom in i ett kök, där Rosa tog emot henne med
synbar glädje, och blef genast införd till den sjuka.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
