Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Hon lefver än.
— Har ni sökt för henne?
Rosa visade på Helga.
— Det är doktorn.
Han bugade för Helga. Som sjukhuskund var
han van vid kvinnliga kandidater och underläkare.
— Nå, hvad är doktorns uppfattning? sade han.
Hvad säger doktorn om diagnosen?
— Det är ingenting annat att göra, svarade
Helga, än att försöka, att slutet blir så smärtfritt som
möjligt.
— Alltid human, svarade mannen erkännsamt.
— Ä, för all del, sade Helga litet förvånad
är detta — ?
— Ja, se jag glömde ju att föreställa mig,
förlåt ohöfligheten, inte illa menad. Jag är Janson,
som doktorn nog har gissat, gift med henne
därinne, efter lagen, men–
— Men med Adolfin Blomkvist inför Gud,
inföll Rosa. Hvarför kom pappa hit igen, som inte
varit här på 6 år?
— Jo, de skall du få veta, din näsvisa unge.
För att fröken Blomkvist ville veta, om det var
några utsikter, att hon skulle lefva.
— Nå, då är väl pappa glad nu?
— Glad, sade Janson indignerad, nej, det kan
du tro, att jag inte är. För nu blir jag naturligtvis
alldeles tvungen att gifta mig med Adolfin.
— Skall pappa gå in? frågade Rosa buttert.
Janson såg sig osäkert omkring, det var tydligt,
att han inte ville, men att han inte önskade visa sig
hjärtlös.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
