Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Ja, det har du åtminstone möjligheter till,
svarade han.
I lyktskenet såg hon hans ansikte, trött och
tärdt.
— Stackars gosse!
— Stackars gosse, upprepade han bittert, det är
jag inte hjälpt med.
— Jag tänkte inte, att du ville ha någon hjälp.
— Tror du inte, att man vill komma ut ur
helvetet, om man kan då?
— Det är väl inte alltid så säkert.
Han teg igen, så kom det plötsligt med stor
möda: du Helga, som känner till allt socialt,
räddningsverksamhet och sånt, har det nånsin händt,
att de slutat upp och blifvit som andra, medan de
ännu var unga och omtyckta?
— Ja, visst har det händt. Du förstår, det
beror ju så mycket på, om det är förhållandena
som korrumperat dem, eller om de varit starkt
belastade. Hvad nu henne angår, som du tänker på,
så är det åtminstone tydligt, efter hvad jag fått
höra, att hennes omgifning kastat henne in på banan.
Det är visserligen sant, att hon inte begagnade sig
af den möjligheten vi gaf henne att börja på nytt,
men det berodde nog till en del på min envishet,
som inte ville tillåta att hon behandlades som det
hon var, utan gaf henne samma friheter som hvarje
annan ung flicka. Hon skulle ha haft stränghet
och öfvervakning, så kanske hon nu varit en hederlig
arbeterska, kanske en hygglig arbetarhustru.
— Det märks, att du i alla fall inte känner
henne, sade Alf ifrigt. Det är inte så enkelt med
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
