Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
— Nå, då får du i stället i dess starkare ordalag
uttrycka din afsky för mitt handlingssätt.
— Ja, det har jag redan gjort, men, Helga,
det är väl inte möjligt, att du låter det gå så
långt som att Alf får gifta sig med den där
varelsen! Tänk på din praktik! Och tror du, att någon
människa skulle vilja komma in i en familj, där det
finns en sådan förut.
Helga kunde inte motstå att plåga Brita en
smula.
— Jag kan bara råda dig, sade hon, att därför
raska på med hvad du har för händer.
Rakt i strid med sina egna intressen hade
emellertid Brita beskärmat sig öfver Helga och Alf
för ett par väninnor, historien kom ut, och nådde
Alf, som en dag blek af förbittring kom till Helga,
och den dagen hördes hans spark på köksdörren
ända in i mottagningsrummet.
— Om du vill låna mig pengar, sade han, så
tar jag Rosa med mig, och vi reser till Amerika.
Men vi skall annonsera i Stockholms Dagblad först,
och det skall Brita Bannerman få att glädja sin
pastor med.
Helga hajade till. Nu låg afgörandet i hennes
hand. Hon såg på Alf. Ja, fick han pengarna så
reste han, här voro alla skepp brända.
— Vill Rosa det? frågade hon, det skulle
betyda en stor förändring i hennes lif.
— Rosa ä r redan förändrad, svarade Alf. Sedan
moderns död ser hon inte åt någon. Ja, jag vet,
att det är bara fyra veckor sen, men i alla fall.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
