Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
Hon har left på att sälja sina troféer, fråga
Cornelia, om jag ljuger.
— Ja, jag skall fråga Cornelia.
— Nå, sade han otåligt, vill du hjälpa oss?
Helga funderade en stund.
— Jag anser, att en af er bör resa, sade hon
slutligen eftertänksamt, frågan är hvem? Men hvem
det än blir, så skall jag naturligtvis gärna hjälpa,
om det behöfs.
— Hvarför bara en? frågade Alf, än mera otålig.
Seså, Helga, hvarför skall också du vara så där
fruntimmersaktigt beskäftig? hvarför kan du inte
lägga upp tusen kronor som en karl utan ett ord.
— Det vore nog det enklaste, svarade Helga
tåligt.
— Ja, jag är en buse mot dig som vanligt,
förlåt mig. Men du inser väl, att det är omöjligt
för mig att lämna Rosa här, och hon skulle
ovillkorligen falla in i det gamla igen af pur hopplöshet
och leda, och af nöd. Och inte kan hon väl resa
ensam heller, hvad i herrans namn skulle hon ta
sig till där annat än sitt gamla yrke?
— Nå, om ni fore dit tillsamman, hvad skulle
hon då ta sig till?
— Hon skulle vara min hustru, sade han
trotsigt. Seså, Helga, du som talar om att en kvinna
kan upprätta sig själf alldeles som en man kan det,
och att man skall akta henne lika högt, när hon
gjort det, du vägrar i praktiken, när det gäller att
tänka dig Rosa Janson som din svägerska.
— Rosa, svarade Helga, har inte upprättat sig
själf ännu, det är alltså för tidigt ännu att diskutera
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
