Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
gerska och visste ju icke, hvilket trasigt och
blödande leende det var.
— Jag är alldeles öfverväldigad, sade hon, jag
önskar bara, att denna nya Helga måtte bli mycket
duktigare och lyckligare än den gamla. Hon
lämnade åter guddottern till Magda, skakade hand med
föräldrarna i tur och ordning, och i detsamma
anmälde jungfrun — ty en sådan fanns numera i
huset — att pastorn var kommen.
— Brita bad så vackert att hon skulle få stå
fadder, sade Magda, medan hon skyndade in med
lillan, men då tycker jag också, att hon borde
passa tiden. Tant Wisbeck och Alf skulle också
komma.
Den unge prästen trädde in, och Helga
igenkände ögonblickligen den lifliga, älskvärda unga
mannen från fru Jansons begrafning, endast att
han nu hade ett helt annat och mera strålande
uttryck. Det föll en skugga öfver ansiktet, då han
å sin sida igenkände Helga, och han rodnade ända
upp i den höga hvita pannan. Hennes närvaro
förde minnet af den stackars fru Janson in i detta
unga, lyckliga hem, fram till detta fina barn, som
nu skulle upptas i församlingen. Emellertid
hämtade han sig genast, han konverserade älskvärdt
med värdinnan, beundrade den lilla hedningen och
förstod att skapa en treflig stämning, som icke ens
Alf, blek och fåmäld, kunde störa. Tant Wisbeck
kom samtidigt med Alf och till sist äfven Brita,
klädd i hvit klänning. — Jag fick den för en kvart
sen, hviskade hon upprörd i örat på Magda. Med
ett bekant och förtroligt leende hälsade hon på
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
