Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
de skulle vara, och jag har icke begagnat mig
af det.
Magda hade stannat utan att tänka därpå, och
Helga följde exemplet. Under de nyutspruckna
Djurgårdskronorna stodo de ansikte mot ansikte, och
Helga lade märke till att Magdas ansikte nu bar
den första lätta skuggan af lifvets beröring, hon
som, innan tvånget att välja mötte henne, varit
frisk som en nyfödd ros. Och detta lätta
finger-aftryck af Guds händer tycktes henne föra dem
närmare hvarandra, binda dem tillsamman i ett nytt
kamratskap.
Och Magda förstod, att om ett ögonblick skulle
hon få svar på sin fråga. Få svar, om hon blott
ville räcka ut handen efter det. Hon kände sig
tacksam öfver att nu äga Helgas förtroende, men
samtidigt en aning illa berörd, hennes ställning till
Helga hade varit den lilla soldatens till sin kapten,
och hon hyste en obestämd motvilja mot att minska
afståndet mellan sig och Helga.
— Om du tycker att du skött dig illa, sade hon
litet bryskt, så är det därför att du har så stora
pretentioner på dig själf. Vi tycker alla, att du
skött dig alldeles strålande bra.
Helga förnam ögonblickligen det afstånd, som
den yngres skygghet lade emellan dem, och hon
rodnade plötsligt.
— Ja, sade hon, jag har stora fordringar på
mig själf, och du har mycket rätt i att utåt har
jag klarat mig, fast inte så särskildt strålande bra.
Men det var nu inte det jag tänkte på.
Hon sade detta som när man afslutar ett sam-
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
