Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
ren, hvarken utanpå eller innantill. Så doktorn
ser, att det är inte mycket glädje med att bli
ordentlig.
— Och ändå, sade Helga sakta, byter du ut
ditt bekväma lif mot fattigdom och arbete.
Hvarför gör du det då, Rosa?
— Det har jag ju sagt doktorn, att det är för
att det inte går att fortsätta.
— Vi skall tala mer om det här en gång, sade
Helga. Men det är en sak jag skulle önska du ville
minnas, och det är att jag fullt och fast tror på din
framtid, som jag trodde den dag, då vi drog upp
dig ur sjön. Du skall kunna höja dig äfven öfver
världens tanke om dig och öfver din egen misstro
mot dig själf. — Gud är större än vårt hjärta,
säger Cornelia.
Innan Rosa vandrade hemåt, var hon så
upp-lifvad, att hon erbjudit sig att göra Helga en tjänst
tillbaka, om det skulle behöfvas. Och det sista hon
tänkte på, innan hon somnade, var att doktorn skilts
från henne icke med en förmaning utan med ett
tack.
Men Helga lade sitt hufvud till hvila den
natten, full af frid. Hon hade en känsla att det hon
nu sett var allvar, att hon verkligen fått bevittna
hur en själ vaknade och reste sig, en själ, full af
vidriga sår, men som dock ägde en trotsig, odödlig
kraft till förnyelse och hälsa inom sig. Det syntes
henne ett under, det som begynt, ett under, väl
värdt att följa. Hon beslöt att icke drifva igenom
Rosas beslut, utan i stället lämna henne i frihet
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
