Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-IELGA WISBECK
XXI.
Den djupa blå himlen var utan moln, när solen
gick upp öfver horisonten. Men jorden låg fuktig
under daggens grå chiffon, genom hvilken
gräsmattornas skarpa grönska lyste, och höstsyrenernas
och astrarnas brokiga färger brunno. När Helga
vandrade neråt trädgården under äppelträden, som
knöto sig samman öfver gångarna, hängde grenarna
tunga öfver hennes hufvud, tunga af klara, hvita
äpplen, guldgula eller röda. Hon behöfde blott
sträcka ut handen, för att ta ned en frukt, kylig
af natten, våt af daggen, frisk som den sköna
morgonen. Längst bort ledde en liten grind ut
till ägorna, en gångstig förde till en källa, som
sprang upp midt bland fälten, skuggad af frodiga
buskar, hvilka bildade en skarpt grön fläck å de
tomma åkrarna. Deras skördar voro bärgade redan,
och i ena hörnet af ett fält hade man börjat plöja
upp några fåror, svarta mot den gula stubben.
Några rågax lågo spillda vid dikeskanten, Helga
tog upp ett af dem, men kornen voro redan hårda
och smakade icke godt som under sommaren.
Härifrån böljade åkrarna i stora bukter ända bort
till landsvägen, men bortom den stodo gula björkar
och blodröda aspar med färger af en soluppgång.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
