Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hädelsemålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arbetets grundläggare. Den hade premiär i Malmö på Karl
XII:s dagen 1890 och gick under vintern sju gånger på
samma scen. Av Arbetet bedömdes skådespelet efter
premiärkvällen sålunda: ”En prestation av det slaget som bäst
av allt tilltalar den stora publikens smak: den fullsatta
salongen formligen drunknade i skratt.”
”På pastorsexpeditionen” ville skildra, hur det kan gå för
sig på en pastorsexpedition i våra dagar. Huvudpersonen
var församlingens kyrkoherde, Svartelius, Thorssons roll,
dessutom några konfirmander och andra personer, samt
slutligen ”Hin Håle”. Pjäsen var knappast lämpad för
konfirmandöron. Den var icke av det finslipade slaget. Den
skrovliga tonen framgick redan av första anslaget. Pjäsen
började med att pastor Svartelius satt med händerna för
pannan en morgon på sin expedition och höll följande
monolog:
”Fy tusan, vad jag har kopparslagare! Men det var ändå
fan, vad vi hade trevligt i går afton hos min vän grossh.
Kråkberg. Kors! Jag undrar hur många toddar jag
konsumerade, det måste ha varit många, ty det var hemskt vad
det hamrar i skallmejan på mig. — Jag hade riktigt bondflax
i priffen. Jo, jo, mensan. Man förtjänte sig en hel
del schaber (skrattar) ha! ha! ha! — De andra skulle bara
ha vetat hur många ess jag hade i rockärmen (skrattar igen)
ha! ha! ha! — Men det är sant, det är snart tid att öppna
exp. Usch, jag önskar den vore både öppnad och stängd
igen. Jag är uttråkad på det här springet med käringar,
prästbetyg och mantalslappar och all annan smörja. Fy
tusan! (spottar) om jag ändå hade en knaber att klara strupen
med, men var taga bröd i öknen, sa hin till profeten —
Tyst! — en idé — Kors, att jag inte tänkt på det! Här
är ju det här nattvardsvinet och det duger ju gott (går hän
och tager vinbägare och dryckeskanna ur ett skåp), det här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
