Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydsveriges väldige agitator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett föredrag i Tomelilla var det enda under den två
månader långa agitationsresan, som icke bevistades av någon
uniformerad justitias representant. I Hörby råkade Thorssons
entré inträffa på en stortorgdag. Två länsmän och tre
poliser sutto längst fram i salen och bevakade
socialistagi-tatorn. Under föredraget levererades ett ordentligt
slagsmål på gästgivaregården, men där fanns ingen representant
för ordningsmakten. Den ansåg sig göra samhället större
nytta genom att hålla Thorsson i vederbörlig tukt. I Eslöv
bad poliskommissarien honom att fortast möjligt knalla sig
i väg, ty ingen plats, som köpingsmyndigheterna förfogade
över, komme att upplåtas åt en sådan uppviglare.
I Sölvesborg kunde han blott med lurendrejeri förmå den
fruktade borgmästaren att ge tillstånd till ett offentligt
föredrag om fackföreningsorganisationen. Innehöll föredraget
något kommunistiskt? frågade borgmästaren vid husförhöret
med Thorsson. I så fall finge det icke hållas. Nej, visst
icke, sådana läror hyllade Thorsson icke alls. Han lovade
på heder och samvete att icke predika kommunismen. ”Jag
måste föra honom bakom ljuset, men man måste ju tillgripa
så många knep.” Borgmästarens skrivare, som efter
föredraget grälade upp Thorsson, emedan denne mot
borgmästarens förbud gett sig in på politik, avsnästes kort och
kraftigt: ”Jag bad skrivaren hälsa sin herre, att jag gjorde mig
inga skrupler över att jag överträtt hans förbud.”
I Karlshamn förständigades han att betala 4
poliskonstaplar 50 öre i timmen vardera för att upprätthålla ordningen.
Han inskramlade kr. 5 :91 på ett föredrag och 9:80 på ett
annat, ”eftersom Karlshamns poliskår skulle ha särskilt
betalt, då den fullgjorde sina tjänsteåligganden”. Men han
ville icke betala ut pengarna, förrän han av lagboken
övertygades om kravets laglighet. I Kallinge, det stora bruket
utanför Ronneby, hade allt brukets befäl infunnit sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
