Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydsveriges väldige agitator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reisen i Ystad. Ty en folkrörelse i bästa mening är det som
pågår i Ystad. Hela staden följer med strejkernas
utveckling och alla dess arbetare, beundransvärt organiserade, äro
direkt eller indirekt i elden.”
På uppmaning av borgmästaren och de strejkande
utarbetade Danielsson och Thorsson jämte trenne arbetare ett
förslag, vari Lachmann erbjöds skiljedom om lönefrågan,
under villkor att föreningsrätten lämnades okränkt, alla
strejkande intogos i arbetet och inga trakasserier skedde efter
konfliktens biläggande.
Men sockerbruksdisponenten svarade fortfarande nej. De
avskedade voro avskedade, inga arbetare tillhörande
fackförening finge arbete. Han hade ingen lust att inlåta sig på
någon underhandling, ”minst av allt med personer, som äro
upphovet till denna för arbetarna så ödesdigra strejk”.
Efter denna disponentens halsstarrighet fanns ingenting
annat åter än att ta striden och söka kämpa den igenom.
Danielsson skrev: ”Det vore lättsinnigt, om vi förnekade, att
den nu så tillspetsade kampen i Ystad skall bli svår att föra
till slut. Men här finnes icke längre något val. — I Ystad
gäller det en ’kamp på kniven’. Kapitalisterna rasa som
vilddjur mot föreningsrätten, det dyrbaraste arbetarna ha
att förlora. Alltså: alla arbetare till hjälp!” Thorsson
slungade icke bara ut parollen: Till hjälp! Han satte sig
själv i full aktion. Han åtog sig att hålla föredrag i
Hälsingborg, Landskrona, Lund och Malmö för att klargöra
strejkläget och skaffa hjälp och från denna agitation vände
han åter med kr. 151:79 åt de strejkande samt ”den fasta
övertygelsen, att Ystads sockerbruks- och hamnarbetare ej
längre behöva svälta sig till seger”.
De första kravallerna vållade en massa åtal. Ett
polisvittne beklagade, att Thorsson, ehuru närvarande, icke
hurrat och bråkat. Det var fegt av honom som ledare. ”Sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
