- Project Runeberg -  F.V. Thorsson. En minnesskrift /
197

(1926) [MARC] Author: Ivar Vennerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parkföreståndaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

två månader. Det slog nästan aldrig fel att flickorna kommo
in på kontoret och gräto för sin vän som vankade därute på
landsvägen. Vederbörande kallades in, konfronterades med
sitt svärmeri, fick en skrapa och beviljades fjorton dagars
nå-detid med hot om fördubblat parkförbud som peppar på laxen.
På så sätt uppfostrade han pojkarna och skaffade parken
en god publik. Det dröjde icke länge, förrän gamla
stads-fiskalen tackade Thorsson och förklarade, att det aldrig varit
så lugnt i Ystad.

För Thorsson personligen liksom för Ystadsarbetarna blev
Folkets park ett kärt hem. Där ute i den vackra naturen vid
sidan om staden kände han den glädje i arbetet och den
trevnad bland människorna, som han längtat efter genom alla
sina mörka Ystadsår. Där spirade inom honom en varm
hemkänsla, som aldrig frodats riktigt starkt, när han bodde vid
en stadsgata. För det borgerliga Ystad kände han i början
som en fiende och alltid som en främling. Icke ens i senare
år blev han intim med stadens borgerskap och han hade
aldrig någon lust att bryta ned murarna. Striden mellan
honom och borgerskapet hade varit bitter och personligt
sårande. Löje, förakt, ekonomisk och social bojkott hade mött
honom under långa och svåra år. Han var icke den som
rev i gamla sår, långsinne var honom främmande, men
minnena av den genomlidna tiden gingo nog aldrig
fullständigt ur...

Därför kände han sig äntligen hemma när han som
välbeställd parkföreståndare vände staden ryggen, flyttade in i
de små hemtrevliga rummen i gamla Surbrunnsgårdens
övervåning och så erhöll hela 700 kronor i årlig lön jämte den
fria bostaden. Hans sunda sinne började komma i
jämviktsläge. Folkets park gav honom läkedom för en av motgångar
och motstånd ofta sargad själ. All hans glada livstro slog ut
i full blom, när han på vardagarna grep spaden fatt, stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 14:14:12 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/withorsson/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free