Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parkföreståndaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid hyvelbänken eller höll målarpenseln i sin hand, när han
vid helgerna som en fader pysslade med parkens
högtids-klädda besökare, och när han vardagar och helgdagar höll
rådslag med sina arbetskamrater inom fackföreningsrörelsen,
politiken och kooperationen.
Liksom skomakaremästarens hem i staden var
parkföreståndarens hem ute i parken ett ständigt tillhåll för
meningsfränder och personliga vänner. Dörrarna stodo på vid gavel,
alltid bjöds det ett vänligt ord och någon fägnad, fastän det
kanske var knappt i skafferiet. Och aldrig ville han visa
sig upptagen eller förströdd, hur mycket han än hade att
göra. Särskilt ömmade den vänsälle och gästfrie
parkföreståndaren för de vandrande gesällerna. Han glömde icke,
att han själv en gång varit en vandrande gesäll och haft
svårt att ”fäkta” sig fram, och därför hade han i luffarna
sina speciella skyddslingar. Han gick så långt i omvårdnad,
att han i Folkets park inrättade ett riktigt behagligt
luffarehärbärge åt dem.
En ung man, son till en av Thorssons vänner och uppväxt
under hans skydd, berättade en gång en liten episod, som
var karakteristisk för Thorssons klockarkärlek till luffarna;
En dag när han slagit gräs, bestämde Thor att höet skulle
bäras in i den lilla korsvirkeslängan, som tjänstgjorde som
gårdens ekonomihus. Där bäddade han nu en härlig höbädd
i en avbalkning, som en gång hade varit stall. När allt var
klart förklarade Thor; ”Seså min påg, nu kan du ge dig f—n
på att här skall de ha det bra”. Det var hans luffarhärbärge.
Det var ej överflöd i det slitsamma parkföreståndarehemmet,
det var ej mer än till husbehov, men alltid fanns det något
över till de vandrande gästerna i hösängen. Ett skrovmål på
kvällen och ett ”mätte” på morgonen, och hade han några
pengar, så stack han till dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
