Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På väg till riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång var dömd att försvinna i proletariatets leder.
Thorsson hade Axel Svensson i egen person med och förevisade
honom för Trälleborgsarbetarna, fick mötesmajoritetens ja
för hans kandidatur, höjde ett leve för ”arbetarklassens
internationella organisation”, inkasserade en gjuteriförmans
leve för valkommittén från Ystad, följdes till tåget av ”alla
mötesdeltagarna”, hotade vid avskedet att nästa gång slå ett
slag i Trälleborg för ”den rena socialismen” och skrev vid
hemkomsten en entusiastisk kommittérapport.
Valresultatet motsvarade icke Thorssons ljusa optimism.
Axel Svensson erhöll blott 188 röster och motkandidaten,
kapten Elis Nilsson, 394. Thorssons fiskafänge i Trälleborg gav
endast 11 röster. Svensson hade 42 röster mindre än 1887,
då han också kandiderade mot Elis Nilsson.
Socialdemokratins aggressiva uppmarsch och striden inom
arbetareföreningen hade tydligen kastat en del småborgerliga element i
högerns armar. Men den socialdemokratiske valbossen var
i sina valreflektioner alls icke ledsen. Då Svensson denna
gång var kandidat huvudsakligen för socialdemokraterna,
och då en stor del av medelklassen gått högerns ärenden,
”framträdde den socialdemokratiska minoriteten såsom ett
lysande exempel på arbetarnas framryckande på den politiska
skådebanan här i Ystad”.
I den mäktiga rösträttsrörelse, som på 1890-talet vällde
fram genom landet hade Thorsson en ypperlig förskola på
sin väg till riksdagen. Det dröjde dock en tid, innan han
rycktes med i rörelsen och fann sig i dess samarbete mellan
borgerliga och socialdemokratiska reformvänner. Han var
i de revolutionära klasskampstagen och ansåg samarbete med
borgerliga reformvänner som en synd mot socialismens helige
ande. Han hade en utpräglad misstro till och en ansenlig
portion förakt för alla icke socialistiska medborgare i det
samhälle, som uppmuntrade och tolererade de brutala socia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
