- Project Runeberg -  F.V. Thorsson. En minnesskrift /
256

(1926) [MARC] Author: Ivar Vennerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagsmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han insattes nämligen icke i något utskott. Den tiden
placerades socialdemokraterna nästan undantagslöst i
ledighets-utskotten. Först 1906 fick han med tre riksdagar
bakom sig äran att bli suppleant i ett tillfälligt utskott. Han
behövde icke ta den placeringen som en ohövlighet, ty på
sin tid ansågs det som en särskilt stor nåd, att Branting blev
ledamot i femte tillfälliga utskottet.

En liten anekdot kastar en lustig blixtbelysning över hans
förhållande till kammaren vid denna tid.
Kammarledamöternas kyla, som även tog sig uttryck vid den oundvikliga
personliga beröringen med Ystadsrepresentanten, hade från
början smittat av sig på vaktmästarna. De betraktade honom
helt enkelt som luft. Men när Thorsson en dag med några
luntor under armen stegar ut från det plenum, som placerat
honom som utskottssuppleant, störtar en leende vaktmästare
fram till hans rock. ”Tack”, sade Thor med sin fryntligaste
hemmadialekt, ”de där behövs inte! Se, de har jag hunnit
lära mej själv...”

Ledigheten från utskottsarbetet begagnade Thorsson icke
till att slå dank. Han tog omedelbart itu med sin
utbildning för riksdagskallet, något som han börjat med redan
som riksdagskandidat. Under sin sista sjukhustid yttrade
han en gång med en glimt i ögat: ”Jag var så förbannat dum,
att jag trodde att en riksdagsman behövde kunna något.
Men”, tillade han, ”det finnes ingen präktigare
uppfostringsanstalt än riksdagen, där få de visa vad de gå
för.” Han föresatte sig att tränga in i riksdagsarbetets
alla skrymslen, så långt en olärd man kunde komma.
Med utomordentlig flit och viljestyrka gick han till verket,
han läste och läste, dagar och nätter, och snart behärskade
han riksdagsmaskineriet lika bra som de parlamentariska
veteranerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:41:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/withorsson/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free