Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svea rikes skattmästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För tillfället måste Thorsson skrinlägga sina
förhoppningar om en rättfärdig och förnuftig
kommunalskattereform. Men också bara för tillfället. Hans intresse för
kommunalskattereformen slappnade icke, hans arbete vilade
aldrig. Både som riksdagsman och regeringsmedlem
återkom han ständigt till densamma. Sin sista valkampanjs
många föredrag ägnade han till stor del åt detta spörsmål.
Och under hans ledning och uppsikt i egenskap av
finansminister i tredje regeringen Branting pågick arbetet med
planerandet av det kommande reformförslaget, när döden
avklippte hans möjlighet att lägga handen vid det slutliga
verket. Thorsson fick aldrig uppleva den skattereform, på
vilken han nedlagt så mycket hängivet arbete och vid vilken
han knutit så många varma förhoppningar. Men när
reformen en gång kommer, skall han minnas som dess främste
tillskyndare.
Thorssons intresse för en jämnare avvägning av
skattebördan efter medborgarnas förmåga att bära densamma
begränsade sig icke till den kommunala beskattningen. Som
nyvaknad socialist upplevde han tullsystemets seger på
1880-talet, och det ungdomsminnet blev bestämmande för
riksdagsmannens och finansministerns skattepolitiska
inriktning. Han blev Svea rikes skattmästare vid en tid, då
frestelsen låg nära för en finansminister att genom indirekta
skatter suga in till staten de penningmedel, som de abnormt
stegrade anspråken på statskassan krävde. Representanterna
för de stora förmögenheterna och inkomsterna försökte med
allsköns påtryckningar förmå honom att lasta en del av den
direkta beskattningen över på den indirekta beskattningen
och därigenom proportionellt tyngre på de fattiga folklagren.
Dylika planer mötte i Thorsson en påpasslig och vaken
motståndare. För den finansminister, som genom
bestämmelserna om de bevillningsfria avdragen visade sin önskan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
