Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hela Sveriges ”Farbror Thorsson”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Folkets park hade han ett rikt experimentalfält för sina
folkpedagogiska gåvor. Redan där blev han ”farbror Thorsson”,
som med vänliga eller straffande ord, allteftersom det
behövdes, fostrade publiken till hyfs, ordning och ansvarskänsla.
Hela Sveriges ”farbror Thorsson” var alldeles samma
Thorsson som i Ystads Folkets park. Det var bara den skillnaden,
att han fått hela Sverige till experimentalfält i stället
för den lilla parken.
Thorsson var icke en sådan pedagog, som tyckte om att
smila och lirka, klema och skämma bort sina lärjungar. Av
egen erfarenhet visste han att en fostrare når större
förtroende och vinner bättre resultat, om han för ett ärligt och
öppet språk. Han delade ut ros och ris med samma salomoniska
rättrådighet. Han tog arbetarpojkarna vid örat,
när han såg dem ligga i skogsbackarna och dunka smutsiga
kortlappar eller på annat sätt slarva bort den dyrbara tid,
som försvann och aldrig kom åter. Han sade rent ut till
arbetarna, att de icke förstodo, huru litet de förstodo av
ekonomi, när han fann att den proletära demagogin gjorde
ohägn vid lösningen av ekonomiska spörsmål. Han läxade
upp allt Sveriges folk för dess slöseri i hushållningen, när
han vid granskningen av importsiffran fann att de festade
alldeles för mycket på socker och vetebullar. Karbasen var
i ständig rörelse, det sved nog i skinnet ibland, och en och
annan syndare gnällde, men de bestraffade togo i regel
avbasningen såsom den var menad och borde tas. De kände
och erkände att Thorsson ville dem väl. Han var en
folkpedagog efter svenska folkets kynne.
När Thorsson stod i katedern och talade pedagogik för
gamla och unga, statsråd och arbetare, nationalekonomer och
olärda män, miste han aldrig sitt folkliga grepp. Egentligen
stod han aldrig i katedern, då han höll sina tal. Bildligen
talat uppträdde han alltid i kavaj, aldrig i bonjour eller frack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
