Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räckte fram den magra handen och ville jag skulle hålla den,
medan jag talade, och så smålog han lugn och belåten.
— Ja, vet du, fader Bärg, det du sagt mig gör mig riktigt
glad. — — — Och så myste han av tillfredsställelse. — — —
Nu skall du gå hem med mor och se stugan och trädgården,
du skall se alltihop, var enda vrå från vinden till källaren,
så får jag höra en annan gång vad du tycker. (Han och jag
hade nämligen byggt samtidigt, vi hade överlagt tillsammans
och synat varandras ritningar.) Och så må du tro, att jag
ska nog vara med på demonstrationen. Doktorn hade
erbjudit, att den skulle få gå över planen förbi fönstret här,
men jag har tackat och avböjt för det kunde störa andra
sjuka. Men sängen skall lyftas fram till fönstret, så jag ser
er på gatan där nere, och doktorn ska vara inne hos mig,
medan ni tåga förbi.
— Ja, vet du Thor, det kan icke vara för mycket att du,
som traskat så mången första maj, får vila dig en gång och
lugnt se på.
— Ånej, men det kryper ändå i den gamla kroppen, därför
man icke får vara med.”
Några timmar senare drog arbetarnas demonstrationståg
förbi på vägen utanför sjukhuset. Första gången Ystads
arbetare demonstrerade för normalarbetsdag och medborgarrätt
var den unge Thorsson eldig och upprorisk mitt ibland dem.
Många gånger senare gick han, för varje år allt tryggare och
lugnare, i spetsen för demonstrationståget och manade dem
till uthållighet. Nu låg han där maktlös sin sista första maj
och följde med ögonen de röda dukarna. Men skarorna där
bakom hade nu erövrat sin normalarbetsdag och sitt
medborgarvärde.
Då det långa tåget passerade lasarettet och demonstranterna
kunde skymta den vita gestalten i fönstret, blottade led
efter led sina huvuden och vinkade dit upp där de kunde se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
