Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sista resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Fredrik Thorsson!
Från alla Ystads arbetare, deras organisationer och skilda
företag bringar jag dig en sista hälsning. Du var deras
samlare, organisatör och föredöme. Vid allt som vuxit upp inom
Ystads arbetarvärld har du lagt din fasta och vårdande hand.
Redan när du sprängde de brandröda färgerna i 80-talets
gråa och hårda år, hyste vi en bergfast tro på din
oegennytta och äktheten i din flammande idealitet. Du kände det.
Och därför blev du också rotfast hos oss. Hemma i Ystad,
hos de dina, hos de gamla grånade vännerna, och den
uppväxande ungdomen, fann du en källa till förnyelse och i
gengäld gav du oss allt mera av din livserfarenhet och ditt rika
goda väsen.
Din sista vilja gällde de fattiga barnen i Ystad, de
misslottade bland dem, som skola bli framtidens medborgare.
Du föreskrev att de osynliga blommorna vid din bår skulle
hjälpa dem, oavsett samhällsställning eller föräldrarnas
allmänna åskådning. Det var din sista vänlighet mot den gamla
staden och din vackra trosbekännelse på en större
rättfärdighet i världen.
Kära vän och kamrat! Det gamla gardet hälsar dig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
