Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur likväl i siu Humlet, en nära sjulafräude till Daniel Hjort
uti ifrågavarande hänseende, segrande uppställt beviset derpå,
att åtminstone såsom representanter af Nordens grubblande
folklynnen ufven slika, af theorierna förkastade, varelser kunna
användas icke utan framgång på „scenen, som betyder verlden“.
Och Uoetlics Torqvato Tasso, livilken bevisligen gaf den sista
impulsen åt Daniel Hjorts skald till verkets utförande, bar
till-oclimed fördristat sig att kolonisera siu endast i idealets
rymder hemmastadda dramatiska hjelte umler Italiens till mägtig
handling manande himmel. Men nekas kau likväl ieke, att
hvarken Shakespeare eller Goethe begått den artistiska
oför-sigtigheten, att ställa sina drömmande, inåtvända lieroer ännu
mera i skuggan, genom att låta handlingskraftiga nmn vid deras
sida växa dem öfver hnfvudct.
Lif saknar likväl hvarken Daniel Hjort Bjelf eller stycket
i allmänhet, ehuru detta lif vacklar vid randen af afgrunder,
hvilka ständigt hota att uppsluka det. Om den tid och de
personer, vi so framställda i skådespelet, gäller i full kraft
Stålarms energiska teckning:
„När rättigheter, vnxna ur vårt hjerta,
Med makt och ära stå på sluinpous spel,
Ett menskolif en småsak blir, ett öro
På tidens raffelbord“.
Ocli när vår tanke, vår känsla lockats tillbaka till dvlikn
skådeplatser, inse vi lika lätt, att både en Daniel Hjort och en
Arvid Stålarm kunna lä rnra derpå invid b varandra, soui vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
