Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mörka djupet, som derunder grinar,
Allt ramlar ned och sjelfva mossan tvinar;
Sit skall det evigt stånda sönderstyckadt,
Blott af sin egen hemska skönhet smyckadt.
Ruiner, menskoliand ej vid ex rörde,
När er man skapade och er förstörde, —
Men här har mörkrets engel stått på fjellet
.Engång och sett hur solu gick upp kring stället
Och tänkt: lmr många hjertan i den natten,
Som bruslo törstande och ej fått vatten,
Hur många, som i dunkelt q val sig vredo,
Då inga stjemor ljus i mörkret spredo,
Hur mången engel, som sin vinge miste,
Fast Gud och hon och — Satan blott det visste,
Hur mången tärna ljuft om vännen drömde,
Som henne då i vilda lag fördömde.
Och gällt ett hånskrat t^öfver menskligheten,
Det godas afbild, friwk för evigheten,
Gaf Satan till, och eko sjöng i fjellet,
Så det i tusen stycken flög på stället, —
Likt hjertan, som för onda makter klinga
Och sen med alla strängar sönderspränga.
1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
